Den 26 oktober 2022 presenterade EU-kommissionen ett förslag om ett nytt avloppsdirektiv. Förslaget innebär en skärpning i förhållande till 1991-års avloppsdirektiv eftersom det omfattar även mindre tätorter och har striktare krav för uppsamling, hantering och behandling av avloppsvatten. Förslaget innebär också att även mikroföroreningar och föroreningar från läkemedel kommer att omfattas av krav på rening. Förslaget kan i Sverige förväntas få en stor påverkan på kommunerna i egenskap av va-huvudmän och leda till ökade investeringsbehov. Kraven kommer att skärpas succesivt och förslagets mest ambitiösa fas ska vara implementerad år 2040. Nu väntar första behandlingen av förslaget vilket innebär förhandlingar inom Europaparlamentet och Europeiska rådet.
Bakgrund
Nuvarande avloppsdirektiv (91/271/EEG) antogs år 1991 och utgör ett ramverk för reglering av uppsamling, hantering, behandling och utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse samt utsläpp av biologiskt nedbrytbart avloppsvatten från vissa industrisektorer. År 2019 genomfördes, på uppdrag av kommissionen, en utvärdering av nuvarande avloppsdirektiv. Slutsatsen av utvärderingen var att föroreningarna från avloppsvatten minskat avsevärt sedan avloppsdirektivet infördes men ett antal kvarstående utmaningar identifierades också.
Vad som särskilt lyftes fram var att: (i) vissa föroreningar från tätorter inte omfattas av direktivet, (ii) direktivet använder inte sektorns fulla potential med att bidra till att uppfylla EU:s klimatmål, samt (iii) styrningen av aktörerna inom sektorn är otillräcklig och ojämn. För att komma till rätta med dessa återstående utmaningar och uppnå EU:s klimatmål har kommissionen nu presenterat ett förslag om ändringar i avloppsdirektivet.
Förslaget kommer i flera avseenden innebära en progressiv utveckling med skärpta krav vid vissa givna tidpunkter: 2030, 2035, och till sist 2040 som kommer utgöra den sista fasen av progressionen.
Föreslagna ändringar i avloppsdirektivet
Fler tätorter ska omfattas
För närvarande tillämpas direktivet på tätorter med minst 2 000 personekvivalenter (p.e.). Personekvivalenter är en måttenhet där en personekvivalent motsvarar den mängd föroreningar en genomsnittlig person kontaminerar avloppsvattnet med per dag. Förslaget utvidgar direktivets tillämpningsområde som ska träffa tätorter med minst 1 000 p.e. år 2030. Dessutom uppställs krav på att dessa tätorter ska anslutas till uppsamlingssystem där avloppsvattnet genomgår sekundär rening (biologisk rening med en sekundärsedimentering eller annan process som uppfyller kraven på rening).
Vattenförvaltningsplaner ska upprättas
Översvämningar av dagvatten och avrinning i tätorter utgör en källa till föroreningar. För att minska dessa föroreningar föreslås en skyldighet för medlemsstaterna att upprätta vattenförvaltningsplaner för alla tätorter med över 100 000 p.e. samt alla tätorter med över 10 000 p.e. i den mån det för tätorten finns ökad risk för översvämning av dagvatten- och avrinningssystem. Planerna ska bl.a. innehålla preventiva åtgärder.
Justering av gränsvärden för kväve och fosfor
Strängare gränsvärden föreslås införas för utsläpp av kväve och fosfor som frigörs vid behandlingen av avloppsvatten. Gränsvärdena ska gälla för större reningsanläggningar som behandlar över 100 000 p.e. samt för tätorter med över 10 000 p.e. i områden där det finns övergödningsproblem. Dessutom ställs högre krav på reningsgraden och möjligheten att tillgodoräkna kväveretention (den naturliga biokemiska process som reducerar mängden kväve i vatten) föreslås tas bort.
Mikroföroreningar och utökat producentansvar
För att minska mängden mikroföroreningar införs nya gränsvärden där det ställs krav på ytterligare behandling av avloppsvattnet för större reningsanläggningar som behandlar föroreningar över 100 000 p.e. samt för tätorter med över 10 000 p.e. där mikroföroreningarna innebär en risk för människors hälsa eller miljö.
Ett utökat producentansvar föreslås införas för producenter och importörer av läkemedel och kosmetika. Aktörer som producerar eller importerar dessa produkter ska bekosta behandlingsåtgärder av mikroföroreningar i avloppsvatten. För att undgå behandlingskravet måste aktören påvisa att: i) aktören producerar/importerar mindre än två ton produkter som förs ut på marknaden årligen, eller ii) de produkter som producenter för ut på marknaden inte bidrar till några mikroföroreningar i avloppsvattnet.
Energineutralitet
Energineutralitet föreslås vara etablerad på nationell nivå år 2040 för reningsanläggningar över 10 000 p.e och denna energiomställning ska ske progressivt. År 2030 ska 50 procent av energin produceras av förnybara energikällor inom reningsanläggningarna och år 2035 ska andelen utgöra 75 procent. Det bedöms föreligga goda förutsättningar för sektorn för rening av avloppsvatten att både minska energianvändningen och producera förnyelsebar energi inom reningsanläggningarna. För att uppnå energineutralitet kommer samtliga reningsanläggningar med över 10 000 p.e. att behöva genomföra energibesiktningar.
Spårning av virus med hjälp av hälsoparametrar
I syfte att kunna upptäcka utbrott av bl.a. virus föreslås att medlemsstaterna ska spåra förekomsten av vissa hälsoparametrar i avloppsvattnet. För att kunna nå syftet med spårningen ska medlemsstaterna även upprätta en samverkan mellan myndigheter för allmänhälsa och avloppsvatten på liknande sätt som idag sker för coronaviruset.
Sanktioner och kompensation
Förslaget uppställer också krav på införande av sanktioner vid överträdelser av nationella regler som grundar sig på direktivet. Sanktionernas storlek ska baseras på den fysiska eller juridiska personens lön respektive omsättning. Även regler om kompensation för individer som lider skada med anledning av överträdelser av en nationell bestämmelse som bygger på direktivet föreslås införas.
Övriga åtgärder
Utöver ovan redovisade ändringar uppställer förslaget även krav på förbättrad övervakning och rapportering av de föroreningar som omfattas av direktivet samt tillhandahållande av viss information till allmänheten. Det sistnämnda innebär bl.a. att personer som är anslutna till uppsamlingssystem ska kunna ta del av information om hur hanteringen av avloppsvatten förhåller sig till direktivet.
Påverkan för kommuner och den kommersiella sektorn
De aktörer som förslaget främst kommer att påverka är aktörer inom sektorn för rening av avloppsvatten som samlar upp, behandlar och övervakar utsläpp av avloppsvatten. Va-huvudmännen, dvs kommunerna kommer bl.a. behöva genomföra investeringar för att kunna hantera näringsämnen, behandla mikroföroreningar och uppnå energineutralitet. Den tekniska industrin och innovationen inom sektorn förväntas stimuleras av de strängare kraven. Direktivets slutliga fas ska vara implementeras i sin helhet 2040. Dessförinnan ska de inledande faserna av direktivet implementeras vilket föreslås ske år 2025, 2030 och 2035. Majoriteten av kraven för aktörer med större reningsanläggningar kommer att implementeras före 2040 vilket innebär att investeringar kommer att behöva genomföras i god tid dessförinnan.
Nationell påverkan
Sverige har varit förutseende beträffande vattenförvaltningsplanerna och infört nya bestämmelser i lagen om allmänna vattentjänster. Lagen innehåller en skyldighet för varje kommun att upprätta en vattentjänstplan som ska redogöra för hur va-reningsanläggningar ska fungera vid skyfall. Skyldigheten träder i kraft vid årsskiftet 2023/2024 och kommer sannolikt uppfylla skyldigheten enligt det föreslagen ändring av avloppsdirektivet.
Under de senaste åren har kommissionen kritiserat att Sverige tillgodoräknar sig naturlig kväverening (retention) i sjöar vilket medför lägre ställda krav på den tekniska kvävereningen i reningsanläggningarna. Kommissionen har ansett att beräkningssättet skulle kunna vara i strid med nuvarande avloppsdirektiv. Genom förslaget klargörs att Sverige framgent inte kommer att kunna tillgodoräkna sig naturlig kväverening. Sverige kommer därför att drabbas särskilt hårt om nuvarande avloppsdirektiv ändras i enlighet med förslaget. Detta eftersom ett flertal kommuner i sådana fall kommer behöva förbättra tekniken i befintliga reningsanläggningar för att möta de nya, strängare, kraven än aktörer i andra medlemsländer.
Kommentarer
Förslaget i dess nuvarande form kommer innebära stora förändringar av nuvarande avloppsdirektiv om det antas, både beträffande direktivets tillämpningsområde och vilka krav som ställs på kommuner och andra aktörer inom sektorn för rening av avloppsvatten. Förslaget är progressivt och innefattar dels krav som skärps vid givna tidpunkter, dels krav som innebär att direktivets tillämpningsområde utvidgas och träffar fler aktörer eller reningsanläggningar. Aktörerna inom sektorn för rening av avloppsvatten kommer behöva genomföra väsentliga investeringar för att möta de föreslagna kraven. Eftersom den planerade genomförandetiden är förhållandevis kort finns det anledning för aktörerna att redan nu ha förslaget i åtanke när investeringar planeras och genomförs beträffande reningsanläggningarna. Kommuner där det finns större reningsanläggningar bör vara särskilt uppmärksamma eftersom de flesta investeringar ska genomföras redan 2030 beträffande dessa reningsanläggningar. Aktörer inom sektorn för rening av avloppsvatten bör alltså fortlöpande hålla sig uppdaterade beträffande det fortsatta arbetet med förslaget.
Den första behandlingen av förslaget har inletts i Europeisk rådet och kommer inom kort även inledas i Europaparlamentet. När denna behandling har skett är det möjligt att med större säkerhet uttala sig om huruvida förslaget kommer att antas och om dess nuvarande utformning kommer behållas.
Lindahl kommer därför att fortsättningsvis följa arbetet med det nya direktivet och har anledning att återkomma i ämnet. Vill du veta mer eller gav artikeln upphov till andra frågor? Du är varmt välkommen att kontakta någon av oss eller din vanliga kontakt på Lindahl.
