Högsta domstolen har den 26 april 2022 meddelat ett intressant avgörande (mål nr T 3193-21) som slår fast att strikt skadeståndsansvar enligt 32 kap. miljöbalken gäller för skador som uppstått i samband med borrningsarbete för bergvärme.
Bakgrund
Ett företag utförde borrningsarbete för bergvärme på en fastighet. I samband med borrningen uppstod tryck i ett gammalt borrhål på grannfastigheten. Det medförde att jord och lera sprutade upp och smutsade ner fasaden på en byggnad på fastigheten och förstörde en grill. Den skadelidande grannen ersattes av sitt försäkringsbolag för de uppkomna skadorna som uppgick till cirka 90 000 kronor. Försäkringsbolaget riktade därefter återkrav mot företaget som utfört borrningsarbetet med stöd av bestämmelserna om miljöskador i 32 kap. miljöbalken. Företaget bestred kravet med angivande av att den uppkomna skadan inte uppkommit till följd av en störning som omfattades av det strikta skadeståndsansvaret enligt 32 kap. miljöbalken.
Kort om miljöskadebestämmelserna i 32 kap. miljöbalken
Enligt 32 kap. miljöbalken ska skadestånd betalas för sakskada som orsakats av ett företag på en fastighet. Utgångspunkten är strikt skadeståndsansvar, vilket innebär att det inte krävs att den som har orsakat skadan har agerat uppsåtligt eller vårdslöst. En skada som inte har uppkommit genom uppsåt eller vårdslöshet ersätts endast om den störningen som orsakat skadan inte skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.
De störningar som omfattas av miljöskadebestämmelserna räknas upp i 32 kap. 3 § punkt 1–8 miljöbalken. Störningar som kan aktualisera ersättningsskyldighet är bland annat förorening av vattenområden, förorening av grundvatten, ändring av grundvattennivån, luftförorening som även omfattar besvärande ofarlig lukt, markförorening, buller, skakningar samt annan liknande störning. ”Annan liknande störning” är inte definierat i bestämmelsen men kan exempelvis vara avstängning av gator, förfulning av landskapsbilden, obehag av djur, gnistor och starkt ljussken.
Bedömningen i det aktuella målet
Frågan som Högsta domstolen (HD) hade att ta ställning till i målet var om det utförda borrarbetet som orsakat skadan uppstått genom en annan liknande störning.
HD konstaterade att borrning efter bergvärme utgör miljöfarlig verksamhet (jfr 9 kap. 1 § miljöbalken). Eftersom tryckförändringar kan likställas med störningar som anges i 32 kap. 3 § miljöbalken och är något som ska räknas med i verksamhetsutförandet ska de därmed likställas med annan liknande störning, enligt 32 kap. 3 § punkt 8 miljöbalken.
Vid sitt resonemang om att störningen kunde anses likställd med annan liknande störning går HD i domskälen igenom tidigare praxis i frågan om vad som kan anses vara störningar som omfattas av punkten 8. För att det ska vara fråga om annan liknande störning ska det enligt HD handla om immissioner som för med sig en skadlig inverkan på omgivningen som kan vara tillfällig, varaktig eller regelmässigt återkommande. Gemensamt för den praxis som HD hänvisar till är att den som orsakat skada bedrivit en verksamhet som inneburit risk för skada på närliggande fastigheter och att skadeorsakerna ansetts vara något som verksamhetsutövarna haft anledning att räkna med (NJA 1991 s. 720, NJA 1997 s. 468, NJA 2001 s. 368 och NJA 2007 s. 633).
Avslutningsvis ansåg HD att ett äldre borrhål i grannskapet inte var en så säregen omständighet att skadorna inte skulle anses vara en påräknelig följd av det utförda arbetet. Det innebar att strikt skadeståndsansvar förelåg för skadorna vilket medförde att företaget som utfört borrarbetet fick ersätta försäkringsbolaget för utgiven ersättning.
Kommentarer
Eftersom miljöskadebestämmelserna i 32 kap. miljöbalken är strikta, dvs gäller oavsett uppsåt eller oaktsamhet finns det fördelar för en skadelidande att grunda ett ersättningskrav på de här bestämmelserna istället för allmänna skadeståndsrättsliga bestämmelser. Det finns också en bevislättnad vid tillämpning av 32 kap. miljöbalken som innebär att den skadelidande bara behöver göra orsakssambandet mellan störningen och den uppkomna skadan övervägande sannolikt. HD:s dom kan läggas till tidigare avgöranden som visar när en störning kan anses vara ”annan liknande störning”.
Eftersom bergvärmeborrning är en vanligt förekommande verksamhet är det viktigt att de företag som bedriver den här typen av verksamhet säkerställer att företagets försäkringsskydd omfattar det strikta skadeståndsansvaret. Det är också viktigt att den fastighetsägare som beställer bergvärmeborrning är medveten om att det strikta ansvaret är solidariskt, dvs att även fastighetsägaren kan åläggas ett ansvar för den uppkomna skadan. Vid beställning av arbeten som kan omfattas av miljöskadebestämmelserna bör parterna genom avtal reglera hur kostnaden för eventuellt ersättningsansvar ska fördelas samt säkerställa att det finns försäkringsskydd som täcker upp ansvaret.
