Nya regler om företrädaransvar – två månaders rådrum, men ingen pausknapp

Kärnan i företrädaransvaret består

Det skatterättsliga företrädaransvaret innebär att en företrädare för ett bolag under vissa förutsättningar kan bli personligen och solidariskt betalningsskyldig för bolagets obetalda skatter och avgifter. För ansvar krävs att företrädaren har agerat uppsåtligen eller grovt oaktsamt. Den delen av regelverket har inte förändrats.

Det som länge gjort reglerna särskilt ingripande i en obeståndssituation är kopplingen till skattens ursprungliga förfallodag. När ett bolag inser att likviditeten inte räcker till både skatt och övriga förfallande skulder kan styrelsen behöva fatta långtgående beslut på mycket kort tid. Detta riskerar att få en konkursdrivande effekt, eftersom företrädare kan se sig nödgade att avveckla verksamheten för att undvika personligt ansvar, trots att den på sikt skulle kunna vara livskraftig.

Det är här den nya möjligheten till rådrum kommer in.

Två månader att agera – inte två månader att vänta

En företrädare som riskerar personligt betalningsansvar enligt 59 kap. 13 § skatteförfarandelag (2011:1244) kan numera ansöka hos Skatteverket om två månaders rådrum. Rådrummet räknas alltid från den ursprungliga förfallodagen för den första skatt eller avgift som omfattas av ansökan. En sen ansökan förlänger alltså inte rådrumsperioden.

Om rådrum beviljas flyttas den relevanta tidpunkten för bedömningen av företrädaransvaret från den ursprungliga förfallodagen till den dag då rådrumsperioden löper ut. Om problemen kvarstår när rådrummet löper ut får de åtgärder som företrädaren har vidtagit under rådrummet betydelse för bedömningen av personligt ansvar.

Förutsättningarna för rådrum

Utgångspunkten är att rådrum ska beviljas om inte särskilda skäl talar emot det. Vid den bedömningen ska Skatteverket bland annat beakta eventuella tidigare rådrum, brister i redovisningen av skatter och avgifter samt andra obetalda skatter och avgifter om dessa sammanlagt uppgår till minst ett halvt prisbasbelopp.[1] Den skatteskuld som själva rådrumsansökan avser ska däremot inte räknas med vid den sistnämnda bedömningen.

Rådrummet är individuellt. Om ett bolag har flera företrädare behöver rådrum sökas för var och en av dem. Ansökan kan göras såväl före som efter den aktuella skattens ursprungliga förfallodag. Skatteverket ska handlägga ärendet skyndsamt och beslut ska som utgångspunkt kunna meddelas inom tio arbetsdagar.

Ett redan beviljat rådrum kan återkallas om det finns synnerliga skäl, exempelvis vid ett klart illojalt utnyttjande av systemet. Vid en återkallelse knyts ansvarsbedömningen åter till skattens ursprungliga betalningstidpunkt.

Avslag till begäran om rådrum eller om återkallelse av beviljat rådrum kan inte överklagas till förvaltningsrätten, men kan på begäran omprövas av Skatteverket.

Rådrummet gäller företrädaren – inte bolaget

Den kanske viktigaste begränsningen är att rådrum inte är detsamma som anstånd med betalning av skatten.

Bolagets betalningsskyldighet påverkas över huvud taget inte. Skatteskulden förfaller som vanligt och kan fortsatt bli föremål för indrivning. Skatteverket kan även under rådrumsperioden vidta borgenärsåtgärder mot bolaget och, om förutsättningarna är uppfyllda, ansöka om bolagets konkurs.

Rådrummet bör därför inte betraktas som två extra månader under vilka verksamheten kan fortsätta som vanligt. Poängen är i stället att företrädaren får tid att aktivt utreda och genomföra realistiska handlingsalternativ – exempelvis säkra finansiering, hantera företagets skuldsituation, överväga företagsrekonstruktion eller, om verksamheten inte går att rädda, förbereda en ordnad avveckling. Det är alltså ett handlingsutrymme, inte en pausknapp.

Skatter som tillkommer genom omprövning

En annan viktig begränsning är att rådrumsperioden beräknas från skattens ursprungliga betalningstidpunkt. Det får betydelse i de fall ett bolag i efterhand påförs skatt genom ett omprövningsbeslut. I sådana situationer kommer tvåmånadersperioden normalt redan ha löpt ut.

Det är en betydande begränsning. En eftertaxering eller annan omprövning kan i sig skapa en akut likviditetskris och i vissa fall vara den omständighet som slutligen leder till obestånd. Just i dessa situationer kan därför reformens andra huvuddel – den nya befrielseregeln – få särskild betydelse.

Större möjlighet till befrielse från ansvar

Tidigare kunde en företrädare helt eller delvis befrias från personlig betalningsskyldighet om det förelåg särskilda skäl. Den bestämmelsen har nu ersatts av en regel som innebär att företrädaren ska befrias helt eller delvis om det är oskäligt att företrädaren är betalningsskyldig.

Vid bedömningen ska särskilt beaktas om företrädaren

• saknat ägarintresse och bestämmande inflytande,

• vidtagit verksamma åtgärder för att begränsa skadan av den underlåtna betalningen,

• har en varaktigt nedsatt betalningsförmåga på grund av ålder, sjukdom eller liknande förhållande, eller

• annars skulle drabbas av en betalningsskyldighet som inte står i rimlig proportion till försummelsen.

Uppräkningen är inte uttömmande. Äldre praxis behåller sin betydelse, men lagstiftarens uttalade avsikt är att befrielse ska kunna medges även i andra situationer där full betalningsskyldighet framstår som oskälig. Detta öppnar upp för en mer individualiserad bedömning av företrädarens faktiska agerande.

Vad innebär reglerna för styrelsen i praktiken?

De nya reglerna ger styrelser och andra företrädare bättre möjligheter att hantera en tillfällig likviditetskris utan att personligt betalningsansvar omedelbart hänger över varje beslut. De förändrar däremot inte behovet av att agera tidigt.

När ett bolag bedömer att det kan få svårt att betala kommande skatter bör styrelsen därför snabbt skapa sig en samlad bild av likviditeten, kommande skatteförfallodagar och övriga skulder. Möjligheten till rådrum bör övervägas omedelbart och beslutsprocessen bör dokumenteras. Rådrumsperioden bör därefter användas till konkreta åtgärder – inte till att skjuta problemen framför sig.

Samtidigt behöver situationen bedömas bredare än enbart utifrån företrädaransvaret. Ett rådrum förändrar inte bolagets ekonomiska situation och undanröjer inte de övriga frågor som aktualiseras när ett företag närmar sig eller befinner sig på obestånd.

Reformen ger med andra ord företrädaren ett större handlingsutrymme. Hur det utrymmet används kan bli avgörande.

Har ni frågor om företrädaransvar, rådrum eller andra möjliga handlingsalternativ? Kontakta någon av våra experter inom obeståndsrätt och finansiell omstrukturering.

Författaren

Disa Johnsson är biträdande jurist med expertis inom obeståndsrätt och ingår i Lindahls kompetensgrupp för insolvens och rekonstruktion.

[1] Ett halvt prisbasbelopp motsvarar 29 600 kr för 2026.