Spelberoende fick rätt mot spelbolag – HD tillämpar 33 § avtalslagen

Den 1 juli 2025 publicerade HD avgörandet "Nätkasinot".

En tidigare kund (PL) hade yrkat att ett spelbolag skulle återbetala ca 5,8 miljoner kr till honom. Som stöd för sitt krav angav PL att spelbolaget haft kännedom om hans spelmönster och därigenom spelberoende, och trots detta riktat speluppmanande marknadsföring mot honom. PL spelade på s.k. "enarmade banditer" (en digital version) hos spelbolaget mellan 2009 och 2014.

PL blev VIP-kund 2012 och han fick den medicinska diagnosen spelberoende 2014. Innan han fick diagnosen stängde spelbolaget av PL som kund efter att han själv begärt det. När PL stängdes av hade han spelat för närmare 15 miljoner euro och hans sammanlagda nettoförlust uppgick till nästan 8 miljoner kr.

Som stöd för sin talan åberopade PL bland annat 33 § avtalslagen och begärde att transaktionerna skulle gå åter. Detta innebar att parternas aktiviteter på PL:s spelkonto skulle återgå.

33 § avtalslagen

Historiskt har 33 § avtalslagen tillämpats ytterst sällan och vissa har nog ansett den vara mer eller mindre obsolet sedan 36 § avtalslagen infördes. Om 33 § avtalslagen får genomslag blir avtalet ogiltigt och parternas prestationer ska återgå.

Enligt 33 § i avtalslagen får en rättshandling inte göras gällande om omständigheterna vid dess tillkomst var sådana att det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om dessa omständigheter åberopa rättshandlingen och den gentemot vilken rättshandlingen företogs måste antas ha haft sådan vetskap.

HD:s bedömning

HD konstaterar att rättshandlandet mellan PL och spelbolaget, dvs. att PL öppnade ett spelkonto hos bolaget och spelade de enskilda spelen, har skett utan mänsklig medverkan genom automatiserade beslut från spelbolagets sida. HD konstaterar även att bolaget och PL senast när han öppnade spelkontot får anses ha träffat en form av ramavtal för det framtida spelandet och att de enskilda spelen innebär ett rättshandlande med avtalsverkan inom ramen för detta ramavtal.

Vidare fastställer HD att spelbolaget samlat in omfattande och detaljerad information om PL:s spelande. Uppgifterna om spelandet, som spelbolaget haft full tillgång till, har använts i riktad och uppsökande marknadsföring mot PL. Det konstaterades att ett samspel fanns mellan speldata och marknadsföring. Spelbolaget ansågs därför ha vetskap om PL:s spelbeteende.

Av speldata framgick att PL ofta spelat påfallande många spel per dag och att han över tid satsat allt större summor per spel. Han satte även upprepade gånger per dag in medel på sitt spelkonto, vilket tydde på att han försökt vinna tillbaka förluster. Slutsatsen blev att åtminstone från det att PL blev VIP-kund ansågs spelbolaget ha vetskap om att PL haft allvarliga spelproblem.

Spelbolaget bedömdes bedriva klart påträngande marknadsföring mot PL genom omfattande e-post, SMS och personliga bonuserbjudanden. Detta trots att PL enligt HD hade allvarliga spelproblem och befann sig i ett ytterst utsatt läge. Spelbolaget erbjöd en av de mest riskfyllda spelformerna i beroendehänseende, vilket var otillbörligt i Sverige under den aktuella tiden. HD konstaterade att marknadsföringen var påträngande mot en person som i praktiken saknade tillräckliga möjligheter att värja sig.

Rättshandlingarna från och med det att PL blev VIP-kund förklarades ogiltiga av HD och parternas prestationer skulle därför gå åter. Spelbolaget förpliktigades därmed att återbetala mer än 500 000 euro till PL, vilket var hans nettoförlust efter att han blivit VIP-kund fram tills att hans spelkonto stängdes.

Analys

HD gör inte bara uttalanden om den nästintill bortglömda 33 § utan ger vägledning kring den över hundra år gamla bestämmelsen i förhållande till de högaktuella ämnena datainsamling och automatiserat (utan mänsklig inblandning) beslutsfattande. Även om bolag använder sig av automatiserade digitala lösningar slår HD fast att detta inte kan ske utan ansvar hos den bakomliggande mänskliga aktören samt att behandlingen och användandet av insamlad data kan likställas med faktisk kunskap och vetskap hos ett bolag i rättsligt hänseende.

Även om viss vägledning ges kring under vilka omständigheter användandet av information om kunders beteenden och preferenser kan strida mot tro och heder, har inte någon knivskarp gräns dragits kring när spelbolag behöver agera mot kunder med spelproblematik. Oaktat detta behöver spelbranschen se över sina riktlinjer och rutiner för att hantera kunder som visar på problematiska spelmönster.

Det är möjligt att vi kommer att se flera fall framöver där personer med spelproblematik riktar krav mot spelbolag. Hur stort genomslag Nätkasinot får i sådana fall återstår att se men det bör i sammanhanget påpekas att varje fall kommer att bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

De allmänna uttalanden som HD gör om 33 § avtalslagen i förhållande till datainsamling om kunders beteende och preferenser, bör ha bäring även på andra branscher än spelbranschen. Det finns därför anledning för andra bolag än spelbolag att studera domen utifrån den egna branschen och identifiera eventuella riskfaktorer.

HD:s klargörande att öppnandet av spelkontot ska ses som en form av ramavtal och de enskilda spelen som enskilda avtal inom ramen för ramavtalet bör vara vägledande även för andra branscher där kunder har konton och gör köp och beställningar genom kontot.

Nätkasinot är ett tillskott i den högaktuella debatten om AI i förhållande till juridiken. Målet har varit omskrivet från att stämningsansökan inkom till underrätten. Den allmänna diskussionen har nästan uteslutande handlat om den etiska aspekten av målet medan den juridiska hamnat mer i skymundan. Nätkasinot är ett avgörande som illustrerar hur juridiska och etiska perspektiv sammanflätas i vår alltmer digitaliserade värld.