Va-juridiska avgöranden senaste året – fem domar att ha koll på som huvudman eller fastighetsägare

Klagorätt vid föreläggande om verksamhetsområde (MÖD 2025:6)

Vad gällde målet? Länsstyrelsen förelade med stöd av 51 § LAV en kommun att fatta beslut om verksamhetsområde. Kommunen överklagade beslutet till mark- och miljödomstolen (MMD) som upphävde beslutet. MMD:s dom överklagades därefter av den samfällighetsförening som förvaltade gemensamhetsanläggningen för vatten och avlopp i det aktuella området.

MÖD:s slutsats: Endast kommunen har rätt att överklaga ett föreläggande från länsstyrelsen om att bestämma verksamhetsområde. Det gäller även om beslutet först prövats i domstol. Samfällighetsföreningens överklagande avvisades av MÖD.

Praktisk betydelse: Fastighetsägare eller samfällighetsföreningar som vill påverka frågan om verksamhetsområde kan hos länsstyrelsen påtala att det finns behov av att utöva tillsyn över kommunens skyldighet enligt 6 § LAV. Om länsstyrelsen inte agerar eller om kommunen överklagar ett meddelat föreläggande och får rätt i MMD, har fastighetsägare eller samfällighetsföreningar däremot inte någon klagorätt. Fastighetsägare eller samfällighetsföreningar som vill få frågan om en kommuns skyldighet att tillhandahålla allmänna vattentjänster har dock rätt att få frågan prövad genom en så kallad fastställelsetalan med MMD som första instans.

Ny fastighetsägares ansvar för obetald anläggningsavgift (MÖD 2025:8)

Vad gällde målet? En va-huvudman stämde en fastighetsägare beträffande obetald anläggningsavgift. Ägaren menade att avgiften redan var betald av en tidigare ägare till fastigheten.

MÖD:s slutsats: Bevisbördan för att en avgift har betalats ligger på fastighetsägaren, men beviskravet är sänkt och det räcker att fastighetsägaren visar att det är övervägande sannolikt att betalning skett. Fastighetsägaren kunde inte visa det och MÖD förpliktigade fastighetsägaren att betala avgiften.

Praktisk betydelse: Det åligger en fastighetsägare att visa att det är övervägande sannolikt att betalning har skett – vilket i aktuellt fall medförde att fastighetsägaren hade haft att säkerställa dokumentation från fastighetens tidigare ägare. Va-huvudmän behöver vid upprättande av rutiner för kravhantering beakta att beviskravet för fastighetsägare är sänkt.

Ersättning vid inlösen av enskild va-anläggning (MÖD:s avgörande i mål M 2024-24)

Vad gällde målet? En fastighetsägare begärde 11,8 miljoner i ersättning för en enskild anläggning som användes av ca 40 fastigheter. Va-huvudmannen bestred fastighetsägarens krav men medgav att ersättning skulle utgå om 60 000 kr för anläggningen.

MÖD:s slutsats: Ersättningen ska bestämmas utifrån en allmän skälighetsbedömning, där hänsyn tas till kostnaden för att utföra en motsvarande anläggning med skäligt avdrag för dess ålder och slitage. Efter en skälighetsbedömning tillerkände MÖD fastighetsägaren en ersättning om ca 3,5 miljoner kronor.

Praktisk betydelse: Vid genomförande av en allmän skälighetsbedömning är underlag och sakkunnigutlåtanden av avgörande betydelse. Va-huvudmän behöver tydliga processer för värdering av enskilda anläggningar vid inlösenförfaranden, som beaktar de faktorer som ingår i en allmän skälighetsbedömning.

Skadestånd vid översvämning (MÖD:s avgörande i mål M 15355-23)

Vad gällde målet? En fastighetsägare krävde skadestånd för skada hänförlig till översvämning i källare och hävdade att orsaken var ett stopp i va-ledning som berodde på bristande underhåll från va-huvudmannen. Frågan var om stoppet hade orsakats i den del av servisledningen som tillhörde fastighetsägaren eller den del av servisledningen, eller huvudledningen, som tillhörde va-huvudmannen.

MÖD:s slutsats: Även om bevisbördan för att den allmänna va-anläggningen fyller sitt ändamål och tillgodoser skäligt anspråk på säkerhet åvilar va-huvudmannen, har en fastighetsägare bevisbördan för att visa att en översvämning beror på något som va-huvudmannen svarar för. I det aktuella fallet hade fastighetsägaren således att visa att det framstod som klart mer sannolikt att stoppet skett i ledning tillhörande va-huvudmannen (alltså ett något sänkt beviskrav). Fastighetsägaren kunde inte visa det.

Praktisk betydelse: Bevisbördans placering spelade en avgörande roll i utgången i målet. Va-huvudmän bör vara proaktiva i att dokumentera underhåll samt tillsyn av sina anläggningar och vid ett inträffat stopp som orsakar översvämning med skada för enskilda säkra bevis för att stoppet inte har orsakats i ledningar tillhörande va-huvudmannen.

Skadestånd vid översvämning (MÖD:s avgörande i mål M 1662-25)

Vad gällde målet? En fastighetsägare krävde skadestånd för skada hänförlig till översvämning i källare. Det var ostridigt att översvämningen hade orsakats av ett läckage av renvatten från ledning tillhörande va-huvudmannen. Fastighetsägaren hävdade att läckaget orsakats av att den allmänna va-anläggningen inte har fyllt sitt ändamål och tillgodosett skäliga anspråk på säkerhet enligt 13 § LAV genom att va-huvudmannen brustit i sitt ansvar för underhåll av anläggningen. Va-huvudmannen hävdade att anläggningen uppfyllde sitt ändamål och tillgodosåg skäliga anspråk på säkerhet.

MÖD:s slutsats: Va-huvudmannen har bevisbördan för att den allmänna va-anläggningen fyller sitt ändamål och tillgodoser skäligt anspråk på säkerhet. För att undgå skadeståndsansvar har va-huvudmannen därmed att visa att en inträffad skada orsakats av annat än brist i utförandet, underhållet eller tillsynen av anläggningen. Va-huvudmannen ansågs inte, med ingivet underlag i målet, ha visat detta och ålades att utge skadestånd till fastighetsägaren.

Praktisk betydelse: Va-huvudmän bör vara proaktiva i att dokumentera underhåll samt tillsyn av sina anläggningar och vid ett inträffat läckage som orsakar översvämning med skada för enskilda säkra bevis för att läckaget har orsakats av annat än brist i utförandet, underhållet eller tillsynen av anläggningen.

Skyldighet att ansluta fastigheter enligt 6 § LAV (MÖD:s avgörande i mål M 9770-24)

Vad gällde målet? Fastighetsägare i ett område mellan Boden och Luleå ville få rätt till anslutning till det kommunala va-nätet.

MÖD:s slutsats: Antalet fastigheter uppgick till 25, vilka kunde delas in i tre mindre kluster med större avstånd mellan respektive kluster och kommunen kunde visa att fastigheternas bristfälliga enskilda anläggningar kunde åtgärdas och upprätthålla ett tillräckligt skydd för människors hälsa och miljön. MÖD ansåg därför att fastigheterna inte kunde anses utgöra en sådan samlad bebyggelse som normalt sett krävs för att kommunen skulle vara skyldig att inrätta ett verksamhetsområde för bebyggelsen. Inte heller ansåg MÖD att det förelåg så starka miljö- eller hälsomässiga skäl att trots detta motivera en utbyggnadsskyldighet för bebyggelsen.

Praktisk betydelse: Målet klargör hur begreppet "samlad bebyggelse" kan bedömas när en aktuell bebyggelse kan delas upp i urskiljbara kluster och lyfter särskilt de faktorer som är avgörande vid bedömningen av om utbyggnadsskyldigheten, trots bebyggelsens förhållanden (glesare utbredning), ändå kan motiveras av miljö- och hälsomässiga skäl. En va-huvudman behöver beakta att en bedömning av vad som utgör en samlad bebyggelse alltid är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet.

Vad innebär dessa avgöranden för dig?

Oavsett om du är en va-huvudman, rådgivare eller fastighetsägare så är det tydligt av MÖD:s avgöranden att:

• Parternas respektive bevisbörda är central i domstolsprocesser.

• Dokumentation, tydliga rutiner, sakkunnigutlåtanden och annat underlag ofta har avgörande betydelse.

• Tillämpningen av LAV är nyanserad och beror ofta på omständigheter i det enskilda fallet – vilket ställer krav på både juridisk och teknisk kompetens.

Vill du veta mer om något av avgörandena, eller diskutera hur de påverkar just din verksamhet? Tveka inte att höra av dig!