EU:s nya krav på "No Russia Clause” i leverantörskontrakt med tredje land träder i kraft den 20 mars 2024

Den 18 december 2023 antog EU-kommissionen ett nytt sanktionspaket mot Ryssland (det tolfte i ordningen) genom ändringar i förordning (EU) 833/2014 (”Förordningen”). Artikel 12 g i Förordningen innebär en skyldighet för EU-företag som exporterar vissa varor och tekniker till länder utanför EU att inkludera en så kallad ”No Russia Clause” i kontrakt med motparten, det vill säga en bestämmelse som förbjuder vidareexport till Ryssland och föreskriver verkansfulla sanktioner för det fall köparen bryter mot förbudet (”vidareexportklausul”). Den nya skyldigheten gäller från och med 20 mars 2024 och syftar till att ytterligare stärka effekterna av EU:s sanktioner mot Ryssland och minska möjligheterna till kringgående.

Vilka produkter omfattas?

Skyldigheten att införa en vidareexportklausul gäller kommersiella avtal som omfattar försäljning, leverans, överföring eller export till länder utanför EU av dels produkter/teknik lämpade för användning inom flyg- och rymdfart, samt produkter såsom flygbränsle, bränsletillsatser, vapen och ammunition, vilka sedan tidigare är föremål för EU-sanktioner, dels en lista över produkter, bilaga XL, som tidigare inte omfattats av sanktioner. Bilaga XL tar sikte på vissa så kallade högprioriterade produkter, däribland elektroniska komponenter såsom integrerade kretsar och apparater för mottagning, omvandling och sändning eller regenerering av tal, bilder eller andra data, inklusive apparater för uppkoppling och dirigering, samt produkter som är nödvändiga för tillverkning av de elektroniska komponenterna. Fullständig förteckning över inkluderade produkter återfinns i bilaga XI, XX, XXXV och XL till Förordningen samt i bilaga 1 till förordning (EU) 258/2012.

Gäller kravet på vidareexportklausulen vid export till alla länder utanför EU?

Som huvudregel ja. Dock är export till ett så kallat ”partnerland” utanför EU undantaget, det vill säga USA, Japan, Storbritannien, Sydkorea, Australien, Kanada, Nya Zeeland, Norge eller Schweiz.

Vad omfattar skyldigheten?

Exportörer av sanktionsbelagda varor till tredje land med undantag för s.k. ”partnerländer” är skyldiga att avtalsmässigt förbjuda återexport till Ryssland och återexport för användning i Ryssland.
Exportören ska vidare säkerställa att avtalet med tredjelandsmotparten innehåller lämpliga rättsmedel som blir tillämpliga om motparten bryter mot återexportförbudet, exempelvis rätt till uppsägning av kontraktet och vite.
Exportören är även skyldig att underrätta den berörda myndigheten i medlemsstaten så snart den får kännedom om en överträdelse mot återexportförbudet. Den svenska regeringen har per dagens datum (14 mars 2024) ännu inte meddelat vilken myndighet som kommer att vara ansvarig för att ta emot sådana underrättelser. Till dess att regeringen delegerat uppgiften ska underrättelser enligt artikel 12g riktas till den svenska regeringen.
Överträdelse av sanktionsreglerna kan medföra böter samt fängelse för styrelseledamöter eller VD.

Ikraftträdande och påverkan på befintliga avtal

Artikel 12g träder i kraft den 20 mars 2024 vilket betyder att alla kontrakt ska innehålla en vidareexportklausul från och med det datumet. För kontrakt som ingåtts innan den 19 december 2023 ges dock en ”grace period” fram till 19 december 2024, under vilken de inte behöver innehålla en vidareexportklausul (men om de löper därefter behöver en sådan införas efter det datumet).

Rekommendationer

EU-företag som påverkas av dessa regler rekommenderas att se över och uppdatera sina avtalsmallar i enlighet med kraven. Det är också viktigt att granska befintliga avtal för att säkerställa att de är i linje med artikel 12g. EU-kommissionen publicerade den 22 februari en FAQ med vissa förtydliganden om hur kraven enligt artikel 12g ska tillämpas, inklusive förslag på standardklausul för vidareexportförbudet.

Om ni vill diskutera hur Lindahl kan bistå med införandet av vidareexportklausuler, är ni välkomna att kontakta Mårten Lindberg.